Dalbyhemmet – djurterapi i vardagen på äldreboendet

Höns och kaniner som arbetsterapi och vardagsglädje

Jag har alltid tyckt att det finns något väldigt inspirerande i hur små, vardagliga sysslor kan bli terapi i sig. Att mata höns. Fylla på vatten till kaniner. Sopa lite på gården. På Dalbyhemmet i Uppsala har man låtit sådana sysslor bli en del av omsorgen – och det tycker jag är otroligt inspirerande.

För mig, som ser på vardagen genom arbetsterapins lins, är det här ett exempel på hur meningsfull aktivitet kan vara både enkel och djup.
Det är också precis den typ av äldreboende jag själv skulle vilja ha en dag. Ett ställe där dagen känns på riktigt – där man får bidra, röra sig, känna doften av halm. Det är kanske inte för alla, men jag tror att väldigt många skulle må bra av det ändå.

Djurassisterade aktiviteter i praktiken

På Dalbyhemmet bor idag sju höns och två kaniner. För många av de boende väcker djuren gamla minnen – av barndom, landsbygd och lugnare tider. En av de boende berättar:

“Jag blir så lugn av djur … vi kan sitta där länge.”

Personalen vittnar om samma sak. Sussie Sörberg, undersköterska och kvalitetssamordnare, säger:

“Djuren fungerar som ett naturligt ämne att prata om. Många med demenssjukdomar väcks till minnen och det blir lättare för dem att prata.”

Det här är ett tydligt exempel på djurassisterade aktiviteter – ibland kallat djurterapi i vardagligt tal – där djurens närvaro blir en del av både samtal och rörelse.

Arbetsterapi genom meningsfull vardag

Ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv är Dalbyhemmets satsning ett skolexempel på hur aktivitet kan användas terapeutiskt:

  • Att gå ut till burarna tränar balans och styrka.
  • Att mata eller klappa djur ger taktil stimulans och finmotorik.
  • Att minnas och prata om gamla djur stärker kognition och social samvaro.
  • Och att vårda något levande väcker ansvarskänsla, självkänsla och delaktighet.

Det här är egentligen kärnan i arbetsterapi: att bygga hälsa och mening genom vardagsgöromål som känns äkta.

En plats där vardagen får innehåll

Dalbyhemmet visar att djurterapi inte måste vara en schemalagd behandling. Den kan uppstå i något så enkelt som att mata ett djur. För mig väcker det en fråga: hur kan vi bygga fler miljöer som får vardagen att kännas meningsfull – på riktigt, med ljud, doft och liv omkring oss?
Kanske börjar framtidens vårdboenden just där: bland hönsen och kaninerna.

Källor: